Eblaitisk lertavla
Människan har funnits i två miljoner år, men konsten att skriva är blott 6000 år gammal. Kilskriften uppfanns i Mesopotamien för att anteckna lagfarter, spannmålsskördar och skattelängder. Och när skriften uppstod, så uppstod också översättningen. I Syrien fann arkeologer 4500 år gamla lertavlor med tvåspråkiga ordlistor för sumeriska och det paleosyrianska språket eblaitiska som då var lingua franca i regionen. De skrivkunniga ansvarade för texterna, undervisningen och översättningen. Vilka de var, berättar inte historieskrivningen, men de måste ha haft centrala roller i såväl religiösa som världsliga ämbeten.
En revolutionär uppfinnig var bokstavskriften, försöket att avbilda ett talat ljud med ett skrivtecken. Den tillskrivs fenicierna, men möjligen uppkom den redan tidigare på Sinaihalvön. I alla fall är det en teknik som uppfunnits i mellanöstern, och under årtusendena utvecklades den inte bara vidare till grekisk och latinsk skrift för att spridas kring medelhavet och därefter till hela västvärlden utan även långt österut. Det är inte bara arabiska och persiska/pashtu som inspirerats till sina skrivalfabet från Palestina utan också abugida-skrifterna i Laos, Kambodja och Thailand som utvecklades efter influenser från Indien.
Arabisk skrift:
Pashtu-skrift:
Thai-skrift:
Khmer-skrift (Kambodja):
Genom att skriva bokstäver för ljud räckte det att kunna ca. 30 sådana skrivtecken, i stället för att behöva minnas hundratals eller tusentals av bildtecken eller hieroglyfer. De äldsta bokstavsskrifterna nöjde sig med konsonanter, vokalerna fick man själv fylla i när man läste texten; först grekiskan la till bokstäver för vokaler.
6000 språk finns belagda i världen idag, men bara några hundra av dem har en skrift. Vad översättare har bidragit med att ge nationer ett skrivet minne kommer nästa avsnitt att handla om.
Johannes Baumgartner