Jorden runt faller statyer
Jorden runt faller statyer av förhatliga historiska personer. När de byggdes föreställde de hjältar som hade ökat sina länders ära genom erövringar och stora intäkter. Nu avslöjades de som slavhandlare och förtryckare. De förtrycktas ättlingar vill inte se dem mer.
Vilka skulle kunna stå kloka och stolta på socklarna idag? Greta Thunberg är kanske ännu för ung för att förevigas i sten. För översättar- och tolkbranschens vidkommande kunde det dock vara en indianflicka som stått i skuggan av sina manliga ägare och uppdragsgivare men som visade sig vara större än de emedan hon kunde leda dem och skapa kommunikation mellan den vita och den indianska civilisationen.
Indianflickan Sacagawea
Sacagawea föddes i stammen shoshonerna vid den stora nordamerikanska vattendelaren där idag gränsen mellan Idaho och Montana går. 12 år gammal rövades hon bort år 1800 av en rivaliserade indianstam. Hon hölls som slav och fördes till Knife River där hon köptes av den frankokanadensiska pälshandlaren Toussaint Charbonneau och blev en av hans många fruar. 1804 anlände forskningsresenärerna Meriwether Lewis och William Clark som hade seglat uppför Missouri för att ta reda på om det fanns en vattenförbindelse till Stilla Havet över Klippiga Bergen. De slog vinterläger på platsen och anlitade Charbonneau som tolk för den fortsatta resan. Han talade dock inte Sacagaweas språk och då expeditionen behövde kommunicera med shoshonindianerna för att köpa hästar och för att kunna korsa fjällen instämde man att den gravida Sacagawea skulle följa med. 1805 födde hon sin son Jean Baptiste.
Fågelkvinnans flod
I april satte expeditionen igång. Efter flera veckors färd på Missouri kapsejsade Charbonneaus båt där Sacagawea befann sig i. Hon behöll lugnet och tog hand om utrustningen i form av viktiga papper, instrument, böcker, mediciner och andra oersättliga värdesaker. Veckan därefter döpte Lewis och Clark en biflod av Musselshell River i Montana till hennes namn ”Sa-ca-ga-wea” = fågelkvinnans flod. Hon visade sig vara en enorm tillgång för expeditionen, inte bara kunde hon tolka på olika indianspråk, hon letade också efter ätliga växter och tillverkade mockasiner och kläder. Tillsammans med sitt barn gav hon intrycket att det manliga sällskapet av främlingar hade kommit med fredliga avsikter till indianernas marker.
På sommaren mötte expeditionen en grupp shoshoner som leddes av Sacagaweas bror. Den lyckliga återföreningen mellan syskonen gynnade Lewis och Clarks förhandlingar om att köpa hästar och få guidning över Klippiga Bergen. När man nådde fram till havet anvisade Sacawagea en plats för vinterlägret och hon fick sin önskan att se en strandad val uppfylld.
Hon och Clark tyckte om varandra, men någon romans var det inte tal om förrän i senare sägner. På hemvägen kände hon igen landmärken i sydvästra Montana och identifierade ett bergspass som den bästa rutten mellan Yellowstone River och Missouri. Clark betalade Charbonneau 400 dollar och 130 hektar mark vid hemkomsten till indianbyn. Clark ville göra ännu mer och bjöd familjen till St. Louis där de döpte sin son 1809 och lämnade honom hos Clarks så att pojken kunde gå i skola. Något år därefter födde Sacagawea en flicka. Troligen dog Sacagawea år 1812.
Hederssergeant
President Bill Clinton utnämnde Sacagawea år 2001 postumt till hederssergeant i den amerikanska armén.
Låt oss sätta denna modiga kvinna, som förmedlade mellan flera språk och kulturer, på en staty som en förebild för tolkar och översättare och byråer inte bara i Rocky Mountains utan även i Sverige!
Johannes Baumgartner
